031110

Det blev inte harry potter igår, det blev sims.

Idag blev det livat när Henrik kom hem. Jag hade ju undrat vad barnen ätit om det inte varit jag som gett dom maten... vad var det med osten egentligen?
Sa åt annika 1000 gånger att skärper du dig inte får du gå upp på ditt rum. Till slut fick jag nog och bar upp henne, hon börjat tok grina. När hon väl lugnat ner sig så kom hon ner och jag bad henne ta undan den tomma yoghurtförpackningen som hon hade ätit ur.
Då sa hon "du bestämmer inte här"
Jag: "Jo det gör jag visst tills dina förälldrar kommer hem"
Då blev hon skitsur och sa att hon var påväg att börja gråta och det gjorde hon också. Sen tog hon undan sin förpackning och sa att hon va arg för att hon inte fick se på film - dom får i princip aldrig se på film på dagarna. Vad är problemet?

Jag vill åka hem, jag saknar min mamma nu. Och skitdåliga svenska underhållningsprogram + den där två brittiska programmen "en plats i solen" och ... "nytt läge??" jag vet itne vad den heter men jag älskar se på när folk köper hus. Kanske borde bli mäklare?

/Leona

241010

Idag är jag sjuk, jag har varit sjuk sen torsdags men det blir bara värre och värre. Jag har kännt mig relativt pigg tills imorse, när jag fick huvudvärk och började känna mig ordentligt hängig. Det har liksom bara suttit i halsen förut men nu har det spridigt sig. Jag tror till och med att jag har lite feber.
Jag har fått någon medicin från Wick med alkohol i som ska hjälpa mot alla mina symptom och det hoppas jag verkligen det gör också. För jag orkar inte springa runt såhär mera.

Igår så hade mina hostparents ett feedback snack med mig. Jag var väldigt nervös och kännde att jag skulle bli utslängd, jag har alltid varit rädd för sådana samtal, att ta emot kritik. Jag berättade det mesta hur jag kännde och så och det var skönt att få ut det. De berättade vad de var nöja med, mindre nöjda med och allt sånt. Sen frågade de om jag ville stanna kvar. Och det var då det blev jobbigt och jag började gråta. Jag vet inte varför, kanske för att se sa "vi vill inte att du ska stanna kvar bara för att du vill få det avslutat utan att du verkligen ska trivas" Och tanken slog mig som aldrig förr, att jag kunde åka hem jag kunde få åka hem till kära Norrland. Men ändå, vad ska jag göra om jag åker tillbaka dit? Ska jag extrajobba i hemtjänsten och bo med mamma och Anders? Jag har ju inte planerat någonting. Och jag måste ju somsagt planera om jag vill utbilda mig. Jag tror att jag hade jobbat ihop pengar och dragit till Australien. Jag vill verkligen dit och det ska bli toppen när jag väl åker dit. Men jag sa att ibland så vill jag verkligen åka hem och det är jobbigt. Det gör förjävla ont. Men jag måste ju kämpa lite också.

Så det är bestämt, jag kommer stanna här tills i Juni/Juli

Förresten mamma, när du läser dethär måste vi beställa biljetter hem typ OMEDELBART, de är dyrt att åka hem över jul.

/Leona

VHS

Volkhochschule där jag ska göra mina tyskakurser är det tänkt. Har tänkt att åka dit nu i två veckor men igårkväll fick jag något ryck och tänkte åka dit på kvällen bara för att se så jag hittade dit. De öppnar nämligen 10:00 och jag börjar 11:30. Och det är ju minst 15 minuter med min helt FUCKED UP cykel.
När jag vaknade i morse vid 08.50 så gick jag och duscha (och spolade ner en till spindel) och gjorde mig klar, tyckte det lät som om det hade regnat - ni vet när det droppar på bladen och är rätt så tyst. Men när jag kom upp så upptäckte jag att det fortfarande regnade, jag stod och stirrade i säkert 5 min och tänkte på mina alternativ - antingen stannar jag hemma eller så åker jag och blir jätte blöt. Sen började det regna ÄNNUMER. Inte som min monsunfilm kanske men fortfarande mycket. Ringde B och frågade vad hon tyckte och hon tyckte att jag skulle åka iallafall. Jag lånade B's smaragdgröna regnkappa och cyklade tappert iväg, mina jeans blev alldeles blöta på låren huga.
Väl där känner jag mig svimfärdig och kan knappt andas, ansiktet var rött och svullet kännde jag men det sket jag i(det hade ju itne varit så ansträngande att åka dit kvällen innan). Så jag fick veta var jag skulle och träffade en annan au pair och hennes au pair mamma. De skulle också dit och göra testet. Det var tre trappor upp och trappor var väl verkligen inte den bästa idén. Men det var bara att gå, och väl där så fick Dolphin (den andra tejen) prata med en tant som frågade bara hur länge hon varit här och sen hur länge hon har lärt sig tyska. Sen sa hon att hon skulle gå i E1 även fast hon redan gått E1 och fått betyg i kursen. Det var itne alls som jag tänkt mig, jag trodde man skulle få göra ett test på papper? Men nej, så jag sa till mamman att jag inte visste om jag skulle gå i Dreieich eller om jag skulle gå i Langen eller Frankfurt. Så jag blev aldrig utfrågad. Jag vill göra ett riktigt test.

Aja, de frågade om jag ville ha skjuts hem och det ville jag verkligen för det bara snurrade i huvudet på mig. Hon frågade flera gånger om jag mådde bra och hon måste väl ha sett att jag inte gjorde det. Men jag tog mig hem helskinnad och fick sitta fem minuter innan det var dags att ta Annikas regnjacka och cykla vidare. Jag är jätte trött och vill bara sova. Men jag ska nog in en sväng på stan ikväll. Okrar inte sitta här bara, inte i mitt tillstånd.


/Leona

Sovmorgon

Gud så härligt. Iofs har jag sovmorgon på helgerna, men jag kliver oftast upp på lördagarna för att jag vill åka tidigt in till stan, och på söndagar blir jag väckt vid 9 tiden av att det skriks och bråkas där uppe. Men nu i helgen när barnen och B är uppe i Sverige så är det så tyst i dethär stora huset, FAN VA SKÖNT säger jag. Nej jag ska chilla lite till och sen ska jag springa och duscha för att åka till stan!

/Leona

Facebook

FACEBOOK LIGGER NERE! Detta facebook, styr nästan mitt liv. Det första jag gör när jag går ut på datorn är facebook. Men nu fungerar det inte. Undra hur länge det kommer hålla. Känns inte stabilt i vilket fall.

Inatt somnade jag vid ett. La mig för att sova vid tolv och läste till ett. Även fast jag sov tidigt så vaknade jag 11.05. Så det var bara att kasta sig in i duschen för att sedan hämta Annika kl 11.30. Detta har inte varit någon bra dag alls. Kommer nog åka in till stan bara för att komma bort lite. Orkar inte sitta här tills torsdagskväll när helgen börjar (eller inte för mig för jag jobbar ju på fredagar också) Men på torsdag är det galet mycket karaoke som gäller!

Åh titta nu fungerar facebook igen. Ska gå upp och titta så Erik kommer iväg på tennisen.

/Leona

Förmiddag

Om fem minuter ska jag cykla iväg fär att hämta Annika i skolan, kan nästan åka senare också för det går fort dit på cykel. Men hon blir så orolig om jag inte kommer dit så snart som möjligt.
Inatt kunde jag verkligen inte sova, jag somnade men jag vred och vände mig hela tiden för att ingenting passade, öven fast jag var så trött att man knappt kan hålla ögonen öppna. Önskar verkligen att jag hade fått mer sömn inatt. Men jag hoppas att jag kan ta igen det inatt.
I lördags så va jag och shoppade i Frankfurt, bästa köpet var absolut en Kavaj och jag fick Jeanslegginsen jag ville ha på köpet. Sparade 25 euro där <3. plus 15% rabbat på kavajen. Men jag fick en del andra fina saker också. Som lite basplagg i mina favoritfärger och en ny lotion.
Förresten så håller jag på att spara ut mina naglar! Det går faktiskt jätte bra och har inte brutit en enda än! Men vi får se hur länge de håller.

Nej nu måste jag rusa innan någon tror att jag övergett henne




/Leona

Regn



Det kom ganska mycket regn idag, och när det väl gjorde det såg det ut såhär. Fyhelvete! Filmat på bakgården.

Imorgon ska jag in till stan och Shoppa, och hitta på något med Angie som det ser ut innan det blir hem en sväng innan utgång samma kväll. HOPPAS verkligen jag får min pinkod imorgon annars kommer jag bli ledsen. Nej nu ska jag se på film och dricka Cola. Är förjävla sugen på Sushi <3

/Leona

Blåsigt

Det känns att hösten är påväg(även fast det är 24 grader ute). Det gillas verkligen inte, men om man tittar på en 5 dagars prognos så kommer det regna varenda dag! Kul. Idag fick jag paket, det låg ett paket på köksbordet men det tänkte jag inte på och tittade inte ens. Så först när Henrik kom hem och sa Du har fått paket! Fattade jag att det kommit med posten. Mamma hade skickat Marabou, Vicks Honey fresh, Veckorevyn och Alvedon till mig! Vilken klippa. Hon hade skrivit ett krya på dig kort också eftersom jag va sjuk tidigare i veckan. Jag fick också mitt kort idag! YAY men ingen pinkod så förhoppningsvis så kommer den imorgon. Kommer nog kliva upp tidigt på Lördag för att åka in till stan och shoppa! Funderade på att åka på fredag, kanske gör det också. Men då kommer jag inte iväg förens sex, och affärerna stänger 8. Så hum vi får se. Det kommer ju lön inatt också, från hemtjänsten. Och även fast det mesta kommer gå till min mamma så hoppas jag att jag får behålla en liten del själv, för det är saker jag behöver köpa fortfarande.

På tal om ingenting så tror jag att min navel äntligen har börjat läka på allvar för den varar inte lika mycket längre. Det kan gå ungefär 2 dagar innan jag kan få ut något istället för de få timmar som va förut.

Ikväll så blir det bowling, så jag måste gå och ta ut pengar snart. Men nu bråkar barnen där uppe så bäst att rusa. Cu later!

/Leona

Bakisdag med barn.

Nu är bakisen borta men det var ett helvete runt tolv. Solen tycktes vara starkare än den brukar. Asroligt var det iallafall igår. Men det blev några för många tequilas igår, jag skyller på dem. De ställer bara till det och gör mig bakis. Så lagomt med tequilas är 0st. Men att vara bakis och försöka leka med en 5åring var inte det lättaste haha. Spelade Annikas nuvarande favoritspel vilekt är "Wer ist es?", vet inte vad det heter på svenska men jag antar att det heter "gissa vem" eller något sådant - vi spelar det minst 7-8 gånger om dagen. JÄTTE KUL...
Just nu har jag jobbat på dethär inlägget sedan kl 13.30 så det verkar liksom aldrig bli klart. Det är massor att göra där uppe och nu har Annika en kompis här så hon är inte uppe i mig 24/7. Jag klagar oftast inte på att hon vill leka med mig eller vill att jag ska läsa för henne men tidigare idag var det riktigt jobbigt. HUUU Nej nu så ska jag fortsätta diska dyra champagneglas.. ME DONT LIKE. Sen blir det av till stan för att hitta på något med Viktor.


Bild från igår - dock inte samma kläder som på utgången



/Leona

Jag är en karusell

Ja så eftermiddagen flöt på också, barnen gillade min lunch och jag ser att en vardagsrutin börjar ta form. Dessutom så blev det en trevlig lässtund när vi läste hela 5 Alfons Åberg böcker. Det var riktigt mysigt med ett barn på vardera sida som satt och mös mot mig. Lagade mat idag också, Erik hjälpte snällt till eftersom det var han som skulle göra det, men det blev nog mest jag som gjorde det iallafall. Men jag klagar inte, jag tycker om barnen så!

Efter maten fick jag paltkoma igen, guuu säger jag bara att jag äter så mycket. Dethär kommer inte sluta bra. Min inköpslista blev två saker längre när A berättade att de flesta aupairerna har lagt på sig vikt; Våg och löparskor. Finns massor av skogsvägar som man kan ta så joggning ska jag börja med till hösten!

Annika blev klängig efter maten och jag tror jag har lyft henne på alla möjliga vis förutom håret. Hon älskar att bli snurrad och när man väl har börjat får man absolut inte sluta, om man håller på att lyfta ner henne så kurar hon ihop sig till en boll och om man ändå släpper henne så börjar hon springa runt en tills man lyfter henne igen, man kan ju inte motstå den lilla sötproppen!

Fick också höra idag att det var en tysk/svensk familj här där jag bor som behöver extra barnpassning så jag ska höra av mig till mamman imorgon och prata med henne. Extra pengar = naaajs!

Men Annika slutade inte skrika efter snurr förens det var dags att sova. Det sista hon säger till sin mamma i trappan är "Leona är en Karusell!" Haha hur söt får man vara egentligen? :)

/Leona

Onsdag i förorten

Åh det låter som jag lever i ett ghetto men det är en väldigt fin och väldigt stor förort jag bor i. Idag har det änligen varit mest mulet istället för att det regnat hela tiden. Det har regnat från och till i TRE dagar! Men nu så duggade det bara lite när jag hämtade Annika och jag hade överseende med det. Det ska tydligen bli väldigt varmt i helgen säger de. Sista ansträngningen från sommaren?

Imorgon fyller B år och jag har hört ryktas om att aupairerna ska ut och ta ett glas. Kräftskiva eller Au pairer? Hade tänkt att jag ska försöka trycka in dem båda, för även om B ska ha fest på lördag också så är det ända dagen Angelica kan förutom imorgon. Ska höra hur det blir med det. Eftersom B fyller jämt så har jag köpt en dyr chokladask åt henne. Känns som det är lite tidigt för att veta vad man ska köpa, något mer personligt. Men jag hoppas den är god!

Nej nu ska jag upp och göra klart potatisplättarna som jag har förberätt, börjar få slut på idéer när det gäller lunch! Förslag? Mamma du borde veta massa olika saker som man kan göra. Tills nu har jag gjort: Pannkakor, nudlar, pizza, Soppa på någon typiskt sydtysk pasta sak. Har nog gjort lite fler saker också men jag minns inte fler nu!

Peace out!
/Leona

Schultüte

Vad är då detta, Schultüte det låter jävligt konstigt. Men det är en tradition här i tyskland. Schultüte är en strut som man fyller med diverse saker, presenter i enklare former och godsaker. Innehållet varierar. Struten ges till barn som börjar skolan, speciellt de som börjar första året. Det händer väl att barn som börjat skolan efter sommaren också får sådanna men i enklare former. Det finns färdiggjorda strutar att köpa i alla storlekar, fyllda eller inte. Men de flesta förälldrar gör egna strutar och dekorerar dem på alla möjliga sätt. Idag har jag sett vackra prinsesstrutar, robotstrutar, cowboystrutar och massa annat. Fåtalet barn hade färdigköpta strutar, och det var lite synd om dem tyckte jag för de var inte alls lika fina och personliga. Iallafall så stängs struten med på limmad filt, eller det mest vanliga silkespapper som ligger inne i struten. Den knyts ihop med band som barnen sedan får öppna efter första skoldagen. Dock har alla barnen med sig sin Schultüte till skolan för att visa upp den. Väldigt sött!
Exempel på vad Annika fick i sin Schultüte: Pennvässare, hålslagare, samlarkort, kexchoklad, singoalla, linjal, skolbok typ mina kompisar bok, kramboll och lite mer saker. Inget märkvärdigt men sånt som en 5åring blir väldigt glad över.

Här i tyskland firas också första skoldagen på ett sett som jag aldrig sett i Sverige, förälldrarna tar ledigt och barnen blir välkomnade med sång av de andra skolbarnen, iallafall var det så på skolan här. Mor och farföräldrar kommer också och förälldrarna följer med barnen in. Dock gick de in i klassrummet själva och förälldrar, syskon och mor och far förälldrar stannade utanför för att vänta på dem. Jag kan inte minnas att jag sett något sådant i sverige. Och det var en gudstjänst i kyrkan vid skolan också, barnen blev välsignade och gud blev symboliserad med ett paraply, fader vår sades också på tyska. Lite dålig stil tycker jag att barnen skulle bli välsignade, det är ju faktiskt inte bara kristna som bor här. Men så var det iallafall.

Dock så firar inte tyskarna studenten lika högtidligt som vi gör, det är en väldigt stor och lång tillställning för studenterna. För oss hemma började firandet redan 200 dagar innan studenten. Åh jag saknar det så.

Nu ska jag gå och titta om min köttfärssås till lasangen är färdig. Sen ska det dukas inför middag, vi äter mycket tidigare idag eftersom B har varit ledig hela dagen och det kommer folk på besök. Annars brukar vi äta middag vid 20.00-20.30 vilket jag absolut inte var van vid !

/Leona

Leonadissardagen och 40 000 legoklossar inc.

Ja, tyvärr så känner jag mig sjukt dissad av alla som jag vill söka tröst hos idag. Det är nog ingenting medvetet från deras sida eller så, men bara jag som behöver lite bekant svenska nu när jag är sjukling. Och nej jag skyller absolut inte på någon för att de har andra mer nyttiga saker att göra än att sitta vid en dator och bli fet.

Nu på kvällskvisten har jag verkligen kännt av träningsvärken sen igår.
Annika brännde sig nämligen på brännässlor igår när vi var på väg hem från fotbollsplanen. Det är en ca 15-20min promenad dit och vi hade inte hunnit gått många minuter innan Annika började hoppa runt på stället med gråten i halsen. Så jag plockade upp henne och tänkte att lite extra kilon på promenaden skulle ju inte skada. Jag är aldeles för lat av mig och utnyttjade chansen. Det visade sig att efter att för tredje gången fattat galopp eftersom jag förvandlades till Annikas personliga häst att det var ganska många kilon ändå. Hon må vara späd jäntan men 20 kilo extra. det är en tredjedel av vad jag väger extra. Det var inte mina muskler van vid vill jag lova. Så jag försökte använda armarna för att lyfta henne på ryggen eftersom hon klängde så och drog ner min tröja på ett oanständigt vis. Så idag värker Biceps och på något konstigt sätt nedre magmusklerna.

Imorgon ska jag och Annika på utflykt till Frankfurt med Benjamin och hans pappa. Det ska tydligen finnas något ställe där, där de har 40 000 legoklossar man får bygga med. Det kommer nog vara en trevlig syn, kanske borde man ladda kameran och ta med den?
Har aldrig träffat Benjamins pappa men hans mamma är väldigt trevlig och är spanska och engelska lärare, hon är nämligen halv chilensk och är uppvuxen i Chile, kom till tyskland för 10-15 år sedan. Så jag kan iallafall prata engelska med henne. Både hon och hennes två söner är fostrade med två språk, en sådan lyx!
Dock har jag ingen aning om hur pappans engelskakunskaper är men jag hoppas det finns något i det förrådet. Men det brukar ju gå bra, med oma och opa så funkar ju kommunikationen lite iallafall även fast oma inte är så väldigt bra på engelska. Hon sade idag att hon tyckte att jag såg Irländsk ut! HAHA underbart! Man måste ju älska henne lite för hennes smicker.

Nej nu ska jag försöka sova lite så jag inte är helt död imorgon när det händer så mycket!
Btw ska vi grilla hos Benjamins familj på lördag. Det ska bli väldigt trevligt!

/Leona

Den onda brödskäraren

Japp, det är lika sjukt som det låter. Idag när jag kom upp så fick jag en liten attack av panik. Det var stökigt, jätte stökigt, på de båda borden som finns i "allrummet" som jag kallar det var antingen full i rester av gårdagens tvmys eller fullt med innehållet ur Eriks skolväska. Jaha tänkte jag och barnen sprang runt och tjivades om den sista Yoghurten á greek style eller vad den nu heter. Det är tydligen grekisk yoghurt med björnbärsgrejs i mitten. B (mamman) hade skrivit en lapp på bordet där det stod att det var Annikas men Erik var snabbt där och vände på den och skrev sitt eget namn. De bråkade ner för trappen till källaren innan de hittade en till i kylen där.
Vi åt iallafall frukost, barnen var lite mer trotsiga idag än de brukar. Kanske de märkte på mig att jag var annorlunda. Men jag måste säga att jag inte har varit morgonsur en ända gång sen jag kom hit och det är helt otroligt. Jag som oftast är mordisk om jag vaknar av en väckarklocka. Men det har inte hänt alls.

Lunchen smet också iväg fort och innan vi skulle städa Eriks rum så tänkte jag ta mig kanten av limpan (det var bara den kvar) med lite jordnötssmör på (JA NI HÖRDE RÄTT den som hatar jordnötssmör har insett att det faktiskt är helt okej! Kanske är det utlandet som gör mig knäpp) men jag tyckte kanten var lite väl tjock så jag tänkte att jag skulle dela den i två i brödskäraren (en maskin med roterande sågblad som är eldriven).
Men jag missbedömde tjockleken och råkade hålla lite längre in medans jag tryckte på brödet så det skulle skäras och vips så hamnade sidan av min tumme där. Jag höll alltså brödet på djupet om man säger så så att det låg i samma riktning som brödet skärdes. Så sidan av tummen fick sig en skiva också. Det blev ganska djupt, det blev en grop och jag förstår inte hur det kunde komma sig när det nu va ett rakt sågblad. Men det hände i allafall och det var precis så att den satt fast kvar på fingret i en liten skinnbit. Jag drog bort den såklart (dum som jag var) och sköljde med lite vatten för det blödde så mycket. Men satan va det sved.
När jag hade torkat bort blodet flertalet gånger för att hinna se hur mycket skada jag hade gjort (det blev blodfyllt igen på någon sekund) så såg jag att jag hade kört in på köttet också. YAY va härligt. Jag lade på ett plåster och ville inte oroa varken A eller B i onödan eftersom de har rätt upptagna jobb (de är jurister) och jag visste att B skulle vara på något möte idag sent. Så när B var påväg hem berättade annika i telefon för henne att jag gjort illa mig. B sa att vi skulle titta på det och sedan åka till sjukhuset om det behövdes.
När hon var hemma vid 18.20 så tittade vi på det och när hon fick reda på att jag slängt resterna av mig i toaletten när jag var hög på adrenalin så tyckte hon vi kunde vänta tills morgondagen eftersom både Erik och Annika ska dit på förmiddagen. Vi sprang på apoteket i sista sekund efter att vi hade fått av plåstret som hade torkat in i såret. YTTERST SMÄRTSAMT!!! Jag är väldigt tolerant mot smärta eftersom jag är väldigt klumpig och slår mig på de mest uppenbara ställen dagligen. Men då kunde jag inte kämpa emot tårarna eftersom det gjorde så ont. På apoteket så köpte vi en jodlösning eftersom Desivon bara sved. Och har nu ett bandage på tummen, underst så har vi en kompresss som INTE ska fastna i såret tack och lov. Så ska doktorn få kolla på det imorgon.
Men om vi nu tar min vän Sofia Sundvall som råkade skala av två fingertoppar med en yxa, hennes exempel så är det bara att härda ut och byta bandage då och då. Hon hittade inte heller sina fingertoppar igen, de misstänker att hundarna åt upp dem..

Aja, klantig som jag är får jag skylla mig själv.



/Leona

Der Spielplatz

FÖRLÅT först för en dålig uppdatering. Har varit så trött på kvällarna så har inte orkat att skriva ett inlägg. Sen har jag också lovat att jag ska göra ett inlägg om resan, och det vet jag kommer bli långt så det har inte fallit mig in än.

Så nog om det nu. Idag var det soligt i lilla förorten där jag nu bor, det var riktigt härligt så efter frukost ca 10.15 så satte jag mig ute på bakgården och läste lite medans Annika och Erik lekte lite. Erik och Henrik åkte sedan till Frankfurt Flughafen för att spotta lite. Inte spotta som i saliv utan att ta kort på flygplan. Så jag och Annika blev ensamma och lekte lite ute innan det blev dags att göra lunch. Det blev en enkel lunch men Annika roade sig mest med att använda gräslök som sugrör. Sen gjorde vi pärlplattor ett tag innan jag dammsög lite i "allrummet" (kombinerad matsal och vardagsrum, det är öppen planlösning på bottenvåningen). Sedan så skulle vi gå till lekplatsen vid stationen och fråga Annikas kompis om hon ville följa med. När vi går ut för att gå till hennes hus är hennes mamma utanför ett par hus ner på gatan. Det visade sig att hon tydligen var med sin pappa någonstans. Det var så mycket jag förstod iallafall. Jag hälsade på hennes mamma och hennes mormor/farmor (i tyskland heter de samma sak, nämligen oma) Så vi gick dit själva med lite fika.

Väl där så var det en annan, asiatisk au pair där, hon log väldigt välkomnande mot mig och jag vågade inte (JA JAG ÄR EN FEGIS) gå och prata med henne. Vet att många som kommer från länder där engelskautbildningen är låg inte kan engelska utan att de bara pratar sitt språk och språket som i detta fall är tyska. Och min tyska är väldigt dålig i nuläget. Det var väldigt frustrerande för hon såg jätte trevlig ut och eftersom jag är en så social person gärna hade skaffat mig en ny vän från ett annat land. Men jag räknade på mina chanser att träffa henne igen så jag bestämde mig för att försöka mig till ett samtal när jag väl lärt mig några fraser annat än gruderna. Det blev ett enkelt Tschüs när de gick.


Igår svarade jag också i telefon, två gånger. Jag hade inget val, jag var aldeles ensam i huset och det fanns ingen som kunde svara. Jag svarade med efternamnet i familjen och första gången var det pappan, han var förvånad och glad över att jag hade vågat svara i telefonen och frågade efter mamman.
När det ringde igen så trodde jag att det kanske kunde vara A igen (pappan) och svarade igen med efternamnet. Denna gång var det en telefonvan kvinna som prattade så fort att jag inte hann uppfatta mer än B's efternamn (mammans). Så jag drog till med en enkel fras " ehh... Sie ist nicht zu Hause" Vilket betyder (hon är inte hemma). Så hon börjar säga någon lång fras igen och jag förstod ingenting, så jag försökte med "EHHH... Ich spreche nicht Deutsch" Iallafall var det jag ville säga men vet inte riktigt om det kom ut så, jag blevv jätte stressad av att jag inte förstod vad hon sa och jag inte kunder referera till någon. Då tänker hon lite och säger "Ist der papa zu hause?" (tror jag) så jag sa att han inte var hemma, Så hon drar något snabbt igen och ville tydligen bli av med mig, meningen slutade med "Tschüs!" Det var ungefär ok och hej då som jag uppfattade så jag sa hej då tillbaka och la på och andades ut.
Det var lite hemskt att berätta att någon ringt och jag inte hade någon aning om vem det var eller vart ifrån hon ringde. Men jag lyckades iallafall - jag överlevde! WOHOO.

Nej nu ska jag nog läsa lite till. Läser just nu Champagneflickan, har tänkt att jag ska läsa ut den innan jag börjar intensivträna tyska inför tyskakursen.

Oj det blev en del att skriva iallafall. Det är svårt att börja men när jag väl börjar går det som smort! Ska tänka på det i framtiden.





/Leona

Nykommen i Frankfurt

Visst jag var här och hälsade på i April men nu är det faktiskt var jag bor.
Har varit här hemma sedan 13 idag och resan gick bra, trots att det var ett helvete! Men mer om det sedan. Tänkte bara slänga upp några bilder jag tog när jag nyss hade "landat"


Jag bjuder på dendär :P



Ska upp och umgås lite nu :) ttyl!
/Leona

RSS 2.0