superleona

Japp, det är lika sjukt som det låter. Idag när jag kom upp så fick jag en liten attack av panik. Det var stökigt, jätte stökigt, på de båda borden som finns i "allrummet" som jag kallar det var antingen full i rester av gårdagens tvmys eller fullt med innehållet ur Eriks skolväska. Jaha tänkte jag och barnen sprang runt och tjivades om den sista Yoghurten á greek style eller vad den nu heter. Det är tydligen grekisk yoghurt med björnbärsgrejs i mitten. B (mamman) hade skrivit en lapp på bordet där det stod att det var Annikas men Erik var snabbt där och vände på den och skrev sitt eget namn. De bråkade ner för trappen till källaren innan de hittade en till i kylen där.
Vi åt iallafall frukost, barnen var lite mer trotsiga idag än de brukar. Kanske de märkte på mig att jag var annorlunda. Men jag måste säga att jag inte har varit morgonsur en ända gång sen jag kom hit och det är helt otroligt. Jag som oftast är mordisk om jag vaknar av en väckarklocka. Men det har inte hänt alls.

Lunchen smet också iväg fort och innan vi skulle städa Eriks rum så tänkte jag ta mig kanten av limpan (det var bara den kvar) med lite jordnötssmör på (JA NI HÖRDE RÄTT den som hatar jordnötssmör har insett att det faktiskt är helt okej! Kanske är det utlandet som gör mig knäpp) men jag tyckte kanten var lite väl tjock så jag tänkte att jag skulle dela den i två i brödskäraren (en maskin med roterande sågblad som är eldriven).
Men jag missbedömde tjockleken och råkade hålla lite längre in medans jag tryckte på brödet så det skulle skäras och vips så hamnade sidan av min tumme där. Jag höll alltså brödet på djupet om man säger så så att det låg i samma riktning som brödet skärdes. Så sidan av tummen fick sig en skiva också. Det blev ganska djupt, det blev en grop och jag förstår inte hur det kunde komma sig när det nu va ett rakt sågblad. Men det hände i allafall och det var precis så att den satt fast kvar på fingret i en liten skinnbit. Jag drog bort den såklart (dum som jag var) och sköljde med lite vatten för det blödde så mycket. Men satan va det sved.
När jag hade torkat bort blodet flertalet gånger för att hinna se hur mycket skada jag hade gjort (det blev blodfyllt igen på någon sekund) så såg jag att jag hade kört in på köttet också. YAY va härligt. Jag lade på ett plåster och ville inte oroa varken A eller B i onödan eftersom de har rätt upptagna jobb (de är jurister) och jag visste att B skulle vara på något möte idag sent. Så när B var påväg hem berättade annika i telefon för henne att jag gjort illa mig. B sa att vi skulle titta på det och sedan åka till sjukhuset om det behövdes.
När hon var hemma vid 18.20 så tittade vi på det och när hon fick reda på att jag slängt resterna av mig i toaletten när jag var hög på adrenalin så tyckte hon vi kunde vänta tills morgondagen eftersom både Erik och Annika ska dit på förmiddagen. Vi sprang på apoteket i sista sekund efter att vi hade fått av plåstret som hade torkat in i såret. YTTERST SMÄRTSAMT!!! Jag är väldigt tolerant mot smärta eftersom jag är väldigt klumpig och slår mig på de mest uppenbara ställen dagligen. Men då kunde jag inte kämpa emot tårarna eftersom det gjorde så ont. På apoteket så köpte vi en jodlösning eftersom Desivon bara sved. Och har nu ett bandage på tummen, underst så har vi en kompresss som INTE ska fastna i såret tack och lov. Så ska doktorn få kolla på det imorgon.
Men om vi nu tar min vän Sofia Sundvall som råkade skala av två fingertoppar med en yxa, hennes exempel så är det bara att härda ut och byta bandage då och då. Hon hittade inte heller sina fingertoppar igen, de misstänker att hundarna åt upp dem..

Aja, klantig som jag är får jag skylla mig själv.