Der Spielplatz

FÖRLÅT först för en dålig uppdatering. Har varit så trött på kvällarna så har inte orkat att skriva ett inlägg. Sen har jag också lovat att jag ska göra ett inlägg om resan, och det vet jag kommer bli långt så det har inte fallit mig in än.

Så nog om det nu. Idag var det soligt i lilla förorten där jag nu bor, det var riktigt härligt så efter frukost ca 10.15 så satte jag mig ute på bakgården och läste lite medans Annika och Erik lekte lite. Erik och Henrik åkte sedan till Frankfurt Flughafen för att spotta lite. Inte spotta som i saliv utan att ta kort på flygplan. Så jag och Annika blev ensamma och lekte lite ute innan det blev dags att göra lunch. Det blev en enkel lunch men Annika roade sig mest med att använda gräslök som sugrör. Sen gjorde vi pärlplattor ett tag innan jag dammsög lite i "allrummet" (kombinerad matsal och vardagsrum, det är öppen planlösning på bottenvåningen). Sedan så skulle vi gå till lekplatsen vid stationen och fråga Annikas kompis om hon ville följa med. När vi går ut för att gå till hennes hus är hennes mamma utanför ett par hus ner på gatan. Det visade sig att hon tydligen var med sin pappa någonstans. Det var så mycket jag förstod iallafall. Jag hälsade på hennes mamma och hennes mormor/farmor (i tyskland heter de samma sak, nämligen oma) Så vi gick dit själva med lite fika.

Väl där så var det en annan, asiatisk au pair där, hon log väldigt välkomnande mot mig och jag vågade inte (JA JAG ÄR EN FEGIS) gå och prata med henne. Vet att många som kommer från länder där engelskautbildningen är låg inte kan engelska utan att de bara pratar sitt språk och språket som i detta fall är tyska. Och min tyska är väldigt dålig i nuläget. Det var väldigt frustrerande för hon såg jätte trevlig ut och eftersom jag är en så social person gärna hade skaffat mig en ny vän från ett annat land. Men jag räknade på mina chanser att träffa henne igen så jag bestämde mig för att försöka mig till ett samtal när jag väl lärt mig några fraser annat än gruderna. Det blev ett enkelt Tschüs när de gick.


Igår svarade jag också i telefon, två gånger. Jag hade inget val, jag var aldeles ensam i huset och det fanns ingen som kunde svara. Jag svarade med efternamnet i familjen och första gången var det pappan, han var förvånad och glad över att jag hade vågat svara i telefonen och frågade efter mamman.
När det ringde igen så trodde jag att det kanske kunde vara A igen (pappan) och svarade igen med efternamnet. Denna gång var det en telefonvan kvinna som prattade så fort att jag inte hann uppfatta mer än B's efternamn (mammans). Så jag drog till med en enkel fras " ehh... Sie ist nicht zu Hause" Vilket betyder (hon är inte hemma). Så hon börjar säga någon lång fras igen och jag förstod ingenting, så jag försökte med "EHHH... Ich spreche nicht Deutsch" Iallafall var det jag ville säga men vet inte riktigt om det kom ut så, jag blevv jätte stressad av att jag inte förstod vad hon sa och jag inte kunder referera till någon. Då tänker hon lite och säger "Ist der papa zu hause?" (tror jag) så jag sa att han inte var hemma, Så hon drar något snabbt igen och ville tydligen bli av med mig, meningen slutade med "Tschüs!" Det var ungefär ok och hej då som jag uppfattade så jag sa hej då tillbaka och la på och andades ut.
Det var lite hemskt att berätta att någon ringt och jag inte hade någon aning om vem det var eller vart ifrån hon ringde. Men jag lyckades iallafall - jag överlevde! WOHOO.

Nej nu ska jag nog läsa lite till. Läser just nu Champagneflickan, har tänkt att jag ska läsa ut den innan jag börjar intensivträna tyska inför tyskakursen.

Oj det blev en del att skriva iallafall. Det är svårt att börja men när jag väl börjar går det som smort! Ska tänka på det i framtiden.





/Leona

Kommentarer
Postat av: Mikael Ångman

Tack för uppdateringen, vi satt har i stugan och skrattade tills vi grät. Mamma hälsar :)

2010-08-10 @ 22:08:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0