SAMBO
Ni som är vän med mig på facebook (vilket de flesta är) vet att jag officiellt inte är singel längre, och ordet sambo kanske låter väldigt avskräckande i ett nykläckt förhållande. Men det började långt innan februari 2011. Det började redan på midsommar i fjol (eller till och med på sportlovet 2007 när jag fick en het crush på killen).
Jag är så kär så det borde blomma rosor i öronen på mig. Dock så bor vi 20 mil ifrån varandra. 6-8h bussresor är ganska påfrestande och det hämnar jobbet för både mig och Amandus. Därför funderar vi på att flytta ihop, ITS ON BITCHES. Det är något det har pratats om tidigare i år men inte varit aktuellt eftersom det känns som mycket står på spel. Men nu är det faktiskt ett mycket stort samtalsämne mellan oss. Eftersom gullet flyttar till en lägenhet snart, och jag har redan sökt extrajobb i Dorotea, och om jag får jobb där så kommer vi att flytta ihop. Förhoppningsvis så kommer jag få jobb redan i maj men man kan ju aldrig vara riktigt säker så annars kommer jag söka sommarjobb.
Dock så oroar jag mig så mycket över det här, Amandus tycker nog jag är ganska fånig eftersom jag vill att mitt blivande hem ska vara PERFEKT, men hur mycket är egentligen perfekt när man flyttar från boet? Man kan inte skaffa sig allt som man vill skaffa sig på en gång och därför blir det inte perfekt på en gång, som jag vill ha det. Utan det är något som tar tid, det är vad Amandus säger, jag förstår honom men jag vill att allt ska bli som jag vill. Ny säng ska köpas och ny soffa, sängen är både jag och Amandus ense om att den helst ska vara helt ny, men en ny bäddmadrass som är 140 är inte direkt billig. Sen sängstomme och alla andra tusen prylar som måste köpas. Det är en lång process innan någonting kommer bli i närheten så perfekt som jag vill ha det.
Att flytta från Kramfors känns inte som någon större förlust eftersom majoriteten av mina vänner, ja nästan alla bor utspridda i Sverige nu, de flyttade iväg när jag var i Tyskland och söp ner mig och passade barn. Det känns skrämmande att flytta till en ny ort där inte mataffärerna är lika stora och stället är så mycket mindre än till och med lilla Kramfors. Men även om det är litet är det mycket och ta in och jag kan inte ens hitta i en tredjedel av Dorotea än haha. Jag har heller inga vänner där vilket nog känns värst, om jag hade gått i skola hade det ju varit mycket lättare att träffa folk men nu måste jag ju faktiskt anstränga mig. Även fast jag är en väldigt framflugen person så är jag väldigt blyg och säger helst inget alls om jag känner mig osäker. Visst jag älskar att prata men även en pratglad person har sina begränsningar.
Jag kännde bara för att skriva av mig såhär innan jag ska sova så jag förhoppningsvis får någon sömn i natt och inte bara ligger och tänker på detta. Jag ska bli bättre på att uppdatera, försöka iallafall.
/Leona
Jag är så kär så det borde blomma rosor i öronen på mig. Dock så bor vi 20 mil ifrån varandra. 6-8h bussresor är ganska påfrestande och det hämnar jobbet för både mig och Amandus. Därför funderar vi på att flytta ihop, ITS ON BITCHES. Det är något det har pratats om tidigare i år men inte varit aktuellt eftersom det känns som mycket står på spel. Men nu är det faktiskt ett mycket stort samtalsämne mellan oss. Eftersom gullet flyttar till en lägenhet snart, och jag har redan sökt extrajobb i Dorotea, och om jag får jobb där så kommer vi att flytta ihop. Förhoppningsvis så kommer jag få jobb redan i maj men man kan ju aldrig vara riktigt säker så annars kommer jag söka sommarjobb.
Dock så oroar jag mig så mycket över det här, Amandus tycker nog jag är ganska fånig eftersom jag vill att mitt blivande hem ska vara PERFEKT, men hur mycket är egentligen perfekt när man flyttar från boet? Man kan inte skaffa sig allt som man vill skaffa sig på en gång och därför blir det inte perfekt på en gång, som jag vill ha det. Utan det är något som tar tid, det är vad Amandus säger, jag förstår honom men jag vill att allt ska bli som jag vill. Ny säng ska köpas och ny soffa, sängen är både jag och Amandus ense om att den helst ska vara helt ny, men en ny bäddmadrass som är 140 är inte direkt billig. Sen sängstomme och alla andra tusen prylar som måste köpas. Det är en lång process innan någonting kommer bli i närheten så perfekt som jag vill ha det.
Att flytta från Kramfors känns inte som någon större förlust eftersom majoriteten av mina vänner, ja nästan alla bor utspridda i Sverige nu, de flyttade iväg när jag var i Tyskland och söp ner mig och passade barn. Det känns skrämmande att flytta till en ny ort där inte mataffärerna är lika stora och stället är så mycket mindre än till och med lilla Kramfors. Men även om det är litet är det mycket och ta in och jag kan inte ens hitta i en tredjedel av Dorotea än haha. Jag har heller inga vänner där vilket nog känns värst, om jag hade gått i skola hade det ju varit mycket lättare att träffa folk men nu måste jag ju faktiskt anstränga mig. Även fast jag är en väldigt framflugen person så är jag väldigt blyg och säger helst inget alls om jag känner mig osäker. Visst jag älskar att prata men även en pratglad person har sina begränsningar.
Jag kännde bara för att skriva av mig såhär innan jag ska sova så jag förhoppningsvis får någon sömn i natt och inte bara ligger och tänker på detta. Jag ska bli bättre på att uppdatera, försöka iallafall.
/Leona
Kommentarer
Trackback
