superleona

Så är dagen genomliden, jag ligger i sängen galet mätt som jag varit de mesta dagarna här. Äter mycket mer, eller iallafall blir jag mättare här än vad jag blev i Sverige. Sköljde ner det hela med en kall Shöfferhofer Grapefruit som genast hittade mitt hjärta. Det är en smaksatt öl, och ja jag sa ju att jag skulle lära mig dricka öl, så detta är väl iallafall en början. Även fast många öldrickare inte skulle anse det som riktigt öl så är det ett stort kliv för mig!

Vi var som sagt på ett lego event idag. Jag, Annika, Benjamin och hans Pappa. Det var väldigt trevligt och de spelade bra musik där, det fanns hoppborg, crêpes- och sockervaddsstånd, något slags snurrhjul där man kunde vinna något, ansiktsmålningar, cyklar, lite annat och en jävla massa lego. Det fanns också ett försäljarstånd från Lego store, som gav ut värvarblad till Lego Club, och där hittade jag min underhållning för dagen. Ett väldigt vackert leende på en rätt så söt kille som var trevlig mot alla - han var ju försäljare. Men iallafall så började Benjamin och Annika att hoppa i hoppborgen och sedan leka lite med lego. Legostationerna var uppdelade i två, ett där man fick bygga vad man ville och ett som man byggde bara i vitt till legostaden de hade  satt i mitten av de två. De fanns de mest fantastiska kreationer, väldigt kreativa och vad jag vet så var det ingen som byggde efter några instruktioner. Det mest fantastiska var de två killar som stod och byggde stora vackra byggnader under tiden vi var där, de stod där hela tiden och var superkoncentrerade, de var inte mer än 10-12 år. Att de orkar!

Men när jag stod där och tittade ut över omgivningen medans Annika och Benjamin lekte (Benjamins pappa blev också lite uppslukad) så kommer någon bakom mig och säger något på tyska. Jag förklarar snabbt att jag inte pratar tyska (på engelska) och då säger han "You can play too if you want to!" Jag fnissade lite och sa att jag inte var så sugen på det, det  var försäljarkillen som hade kommit och sagt det. Jag måste ha sett jävligt sur ut eller något, jag stod väl och tänkte på ingenting och folk säger till mig att jag ser väldigt sur ut när jag har mitt "uttryckslösa face" på. Men efter det började jag att väldigt oskylldigt småflörta med killen. Det var väl mest för att testa och känna den friheten jag aldrig kännt i Sverige. Möjligt att tyska killar är mer lättflörtade? det är vad jag alltid trott.  Det fördrev min tid iallafall medans barnen roade sig.
Efter att vi hade varit inne på den stora gallerian va den nu heter... My zeit? Heter den så? Sak samma så försvann min söta försäljare och blev ersatt med en kort man som såg på något sätt ung ca 30 ut och rynkig på samma gång. Ja det var väldigt udda. Han var väl borta på rast eller något och efter att han kommit tillbaka började han fyra av bländande leenden. Efter någon halvtimme när vi stod och väntade på att barnen skulle få bli målade så kom han fram till mig igen och frågade om Benjamins pappa var min pojkvän, jag kunde inte låta bli att börja gapskratta. Benjamins pappa är någonstans i sina 40. Han har glasögon och skägg, inte långt skägg som jultomten men såndär 1cm stubb. Han är väldigt trevlig men jag ser inte så mycket mer bakom det gråsprängda skägget. Jag svarade att det var Benjamins pappa och killen skrattede också själv lite över den dumma frågan. Han frågade vad jag hette och om jag var här på semester. Jag berättade att jag nyss flyttat hit och kommer stanna tills nästa sommar. Han presenterade sig som Andre tror jag och berättade att han kom från Colombia så han pratar både tyska och spanska flytande. Efter lite kallprat så frågade han efter min facebook, och då tänkte jag bara på facebooks stora inflytan på exakt ALLA, varesig man vill eller inte så vet alla vad facebook är. Han fick den och så gick jag och tittade på när barnen blev målade. Benjamins pappa sa att jag väldigt gärna fick gå och prata mer med honom om jag ville men jag tyckte det skulle vara orättvist eftersom jag var där med Annika.
Efter det var det dags att gå hem så han vänder sig och tittar precis när annika hänger sig i mina armar och jag försöker att inte ramla framlänges och samtidigt säger hej då till honom. Det måste sett väldigt roligt ut. Men jag gick därifrån glad över bekräftelsen och det härliga vädret.

Imorgon ska jag och Henrik bege oss till Frankfurt för att hitta något till Bs födelsedag som är på torsdag nästa vecka. Mer om det imorgon. Nu ska jag upp och titta på Beck, på TYSKA med honom. Han säger att jag måste lära mig språket men jag tror han bara vill tortera mig.


Hade nästan inget batteri så det blev inte många bilder. Men jag ska gå dit och ta fler imorgon!

/Leona